Vår Mamma   Vår Mormor   Brantehalle   Släkten

                                                          Bilder   Birgitta   Ulla   HEM

 

                                   Våra Minnen Från

 *  Brantehalle

                  Vår Mamma föddes i Brantehalle.

Se en målning av Brantehalle innan tillbyggnaden på Mammas sida.

 

  

                                 Tant Gertrud, Ulla och Mormor utanför huset.    Tillbyggnaden.  

 

                    Sen vi varit små har vi varit i Brantehalle många gånger, för det mesta på sommaren.

                    Vi åkte rälsbuss till Vackerslätts staion och därifrån fick vi åka hästskjuts.

                    Sista året som vi var i Brantehalle var 1955, det var året innan Mormor dog.

 

  

 

                      Så här minns min syster och jag att Brantehalle såg ut. Huset hade ett kök, 2 rum

                      och en tillbyggd veranda där vi bodde när vi blev äldre. I köket fanns en vedspis,

                      en säng, en utdragssoffa, en skänk, bord och stolar. Över Morfars säng hängde

                      ett inramat tryck med Titanics undergång, när hon sjunker efter att ha krockat

                      med ett isberg 14 april 1912. Morfar var själv i USA 1893 – 1900. Över

                      utdragssoffan, där vi sov som små,  hängde en fin Amerikaklocka. Under golvet

                      fanns ett svalutrymme för mat.

 

                      Rummen hade var sin öppen spis. I lilla rummet bodde Mormor. I stora rummet

                      bodde Morbror Erik och Moster Gunborg. Dom hade en vevgrammofon där vi

                      barn spelade bl.a. Evert Taubes Fritiof och Carmencita gång på gång.

 

 

                                  Mamma kör in hö.                                          Ladugården.

 

                       Det fanns en lagård med plats för 2 kor och en häst (en ardenner) och höns.

                       Naturligtvis fanns det ett rödmålat dass med plats för 2. Bakom dasset låg

                       ”röret” där man slängde allt som inte gick att bränna..

 

 

                     Ulla och Birgitta, smedjan i bakgrunden.   Birgitta framför vår favoritsten.

 

                     Det fanns ett vedskjul och en smedja. Där emellan i en backe låg brunnen. Man fick

                     veva upp vatten med en hink. Naturligtvis var det uppför med fyllda hinkar. Vi hade

                     en stor sten där det fanns lagom plats för en liten rumpa om det inte var för kallt.                    

                     Det fanns fruktträd som Morbror Erik ympat dit flera olika sorter. Det fanns

                     äpplen, päron och körsbär. Vi har dragit slipstenen många gånger, när lien skulle slipas.

 

         

                                Birgitta och Ulla med kattungar             Mamma med katt

                    

                     Det fanns ett vagnsskjul där kattorna fick sina kattungar under golvet. Vi

                     minns en gul/vit/svart katthona som hette Knatte. En annan svart honkatt

                     hette Esmeralda.

                 

 

 

                   Birgitta med vår fina jakthund                         Ulla med jakthunden

 

                  I Brantehalle fanns en hund som bodde i en hundkoja. Morbror Erik jagade bl.a. 

                  hare med hunden. Haren hängdes sen upp på ytterväggen.

 

                  Vi fick lära oss mycket i Brantehalle. Vi var inte så bra på att mjölka, men fick lära oss

                  hur man separera, skiljer grädden från mjölken. Hur man gör ost, hur man kärnar smör

                  som sedan saltas. Hur man gör en kolmila och sköter den. Det var spännade att sitta

                  och vakta under natten. Hur man plogar snö med en träplog, med en stor sten som

                  tyng som dras av hästen.

 

           

                                 Mamma vid grinden ner till åna               Mamma vid Alsterån

 

                         Branta hall betyder Berghäll. Nog var det brant när man skulle gå ner till ”åna”

                         och fiska kräftor, som det fanns gott om, eller ta upp fisk med nät. Man kunde

                         bada i åna, men det var  väldigt dyigt. Det växte björnbär där nere, det var

                         svårt att plocka dom. Ibland kom det en tant som hette Beda och hälsade på.

                         Hon kom gåendes den vägen som man gick ner till åna.